Förskrivarna bättre på rådgivning
Vi har blivit bättre på rådgivning! Det är en slutsats som några förskrivare dragit efter att ha arbetat på ett nytt sätt genom försöksverksamheten i Halland.
I Hyltebruk arbetar arbetsterapeuterna Lisbeth Larsson på vårdcentralen och Mona Adolfsson på Hylte kommuns Kommunrehab. Även om de har olika arbetsgivare är deras arbetsplatser placerade intill varandra och de har ett nära samarbete kring hjälpmedel. De kommuninvånare som redan har kontakt med kommunen och får någon form av kommunalt bistånd, till exempel som boende på servicehem eller som får del av hemtjänsten, får vända sig till Mona på Kommunrehab, medan alla andra som kan vara i behov av hjälpmedel besöker vårdcentralen och Lisbeth.
När försöksverksamheten startade var de bekymrade över hur det skulle påverka brukarna. Hur skulle de få tag i hjälpmedel som inte förskrevs? Fanns det någon som sålde hjälpmedel? Var verkligen internet ett alternativ?
De hjälpmedel som skulle bort från listan var de som inte kostade så mycket och som inte krävde en professionell instruktion/insats för att kunna användas.
Andra frågor de funderade över var om brukarna nu skulle välja bort att köpa hjälpmedel och därmed riskerade att bli mer beroende av annan hjälp, till exempel från hemtjänsten? Även frågan om hur det skulle påverka deras eget jobb var självklart uppe. Lisbeth och Mona konstaterar nu i efterhand att de hade en överbeskyddande inställning till brukarna.
Beskedet de fått var att de inte själva fick sälja de hjälpmedel som nu skulle bort från listan. De vände sig då till en lokal hälsokostbutik på orten och föreslog att innehavaren skulle börja ta in enklare hjälpmedel som griptänker och förhöjningsdynor. Ett bra samarbete etablerades och de kunde hänvisa brukarna till affären.
Den utställningsmonter som tagits fram av projektet har varit till stor nytta. Montern är strategiskt placerad på vårdcentralen så det är lätt att känna och titta på produkterna.
För att föra ut information har de vänt sig både till dem som arbetar på särskilt boende i kommunen och till hemtjänsten. I samband med utbildning av personal inom hemtjänsten har de informerat om förändringen gällande hjälpmedel. Även anhöriga har varit en viktig kanal.
En förändring de noterat är att det sker en viss "byteshandel" mellan brukare. Det har också resulterat i att brukare börjat använda gamla möbler i stället för att skaffa en förhöjningsdyna. Det har alltid gått att hitta en lösning! Mona och Lisbeth berättade om mannen som när han insåg att han inte skulle få en sittdyna drog slutsatsen att det var bättre att han började träna sina ben så att han lättare kunde resa sig!
Brukarna har tagit hjälp av anhöriga och både brukare och anhöriga har blivit mer aktiva.
De tycker också att många som nu själva skaffar ett hjälpmedel därmed bli mer engagerade och motiverade. Har de kostat på sig ett hjälpmedel så används det verkligen. Det blir inte liggande.
En slutsats Mona och Lisbeth själva dragit är att de blivit bättre på rådgivning, och de tycker inte att det är fel att brukarna själva löser de problem de möter i vardagen.
Hjälpmedelsleverantörer har hört av sig för att visa upp sina produkter, men det har inte varit fler nu under försöksverksamheten. Mona och Lisbeth har varit inne på att arrangera informationsmöten där företag kan visa sitt sortiment.
Det genomförs en säkerhetsmässa i Hyltebruk där det finns ett intresse av att visa hjälpmedel.
De tycker sig ha märkt att det sker ett vist "bortval" av hjälpmedel bland äldre-äldre, men det är ingen som blivit lidande.
Slutligen har Mona och Lisbeth varit tydliga med att det finns ett sortiment av hjälpmedel som kan förskrivas men att det också finns produkter som var och en kan köpa själv.
